Nu ryker..

.. håret! Det började i fredags, när jag tog av mig glasögonen , som jag skjutit upp på skulten, så följde det med en stor tuss .Nu kan jag verkligen bokstavligen dra stora tussar från skalpen, ganska lustigt ! Så nu blir det att 1. Leta hattar och sjalar till min kala hjässa. 2. Göra en scrapsida- jag har naturligtvis sparat en hög med hår till den... Bara att ta det med jämnmod, detr är ju inget att göra åt ( och i hemlighet drömmer jag om att när det växer ut igen så är det mörkrött och lockigt..) ;-)

Cellgifter och skapande...

... går inte riktigt ihop märker jag. Visst, jag mår inte så uselt som jag trodde, men ett ständigt svagt illamående, känsla av kartong i munnen och allmännt darrig borgar inte för att man ska kasta sig iväg till pysselbordet. Och det är mycket trist för jag har så väldigt mycket nya saker att pyssla med!

För en månad sedan åkte familjen till London för en kort semester innan cellgiftsbehandlingen tog vid. Sedan gjorde en viss isländsk vulkan att det inte blev en så kort semester ( och inte så billig heller...). Vi blev helt enkelt fast i London. Till slut, när vulkanen aldrig verkade sluta spy aska, så köpte vi helt enkelt en liten, gammal, men fin, bil och åkte hem! Vår lilla bil, nu döpt till "Ash" körde ( med G:s hjälp) oss hem genom Frankrike,Belgien,Holland, Tyskland och Danmark.

Ovan ses lille Ash inspekteras av far och son. Säljaren var en två meter lång rastakille, så jag var litet nervös först, men bilen var precis så fin som han lovat. Som sagt, fördomar är till för att raseras! Han ville sälja bilen för att kunna inreda sitt garage med heltäckningsmattor, de som ligger till vänster. Han skulle nämligen ha in en RollsRoyce i detta lilla garage och ville inte skrapa plåten... Min bror är nu i London. Om askmolnet trasslar så kan vi rekommendera en bilförsäljare...

Nå, det visade sig nog vara tur att vi skulle köra hem, för vi hade aldrig fått med oss den vikten på våra väskor genom flyget. Det var nämligen så att det visade sig vara en stor stämpel och scrapbookmässa första helgen vi var i London! Och vilken mässa.... De som jag varit på i Sverige ter sig dvärglika i jämförelse! Jag hoppas att må så bra i september att jag orkar dit igen ( förhoppningsvis med trevligt sällskap och utan askmoln). Nå ni kan tänka er vad som hände. Massa stämplar och andra produkter som man inte hittar här hemma gjorde att visakoret jobbade på högvarv och att jag släpade mig därifrån med fyllda kassar... Voj,voj!

Men så snart vi kom hem var det dags för behandlingen att börja och sedan dess har jag bara orkat göra ett kort (tyvärr inte orkat fota det...). Men jag hoppas att jag i helgen mår så pass bra att jag orkar åka till Morkarlaträffen och väl där bli så inspirerad av alla kreativa människor att jag får upp skaparkraften igen!

PS: För dem som undrar- jo håret sitter fortfarande kvar ;-) DS